Publicerad av Sen jag som tonåring likt andra svenskar fick mitt första sommarjobb, har jag varit tydlig med att göra skillnad på min arbetsliv, personliga liv och privatliv. På arbetsplatsen har jag för mig själv principiellt värdesatt högt upp att hålla mitt arbete professionellt, dvs. oavsett hur jag som person varit, är eller kommer vara så ska det inte påverka mitt arbete. Följt arbetsplatsens riktlinjer och främjat arbetsplatsens värdegrund. Arbete är arbete. Professionalitet är en sak och privatliv en annan. Som före detta lärare och lärarstudent har jag alltid främjat skolans värdegrund i enlighet med läroplanen och arbetat med skolornas likabehandlingsplaner då det ingår i mitt uppdrag som lärare. Trots detta talar journalister och ibland till och med forskare i sin skrämselpropaganda och konspirationsteoretiska slutsatser att arbetsplatser utgör en groplats för att radikalisera människor. Men vad personer som blivit anklagade för det gjort eller sagt på arbetsplatsen som indikerar på detta framgår inte. Istället drar man lekmannateorier om hur (och lägg märke till val av benämningen) islamister och så kallade is-sympatisörer kan använda arbetsplatsen som rekryteringsbas. Arbetsgivare har blivit så rädda att de hellre tar den enkla vägen och avslutar uppdraget än att ta ett samtal och fråga hur saker egentligen ligger till.
Ett tydligt exempel på detta var när jag 2017 arbetade som vikarie i en kommunal skola i Göteborg och rektorn väljer, med hänvisning till sin magkänsla att avsluta mitt uppdrag. När hon blir tillfrågad om jag, under min arbetsplats, gett indikationer på att vad jag har för trosuppfattning, sagt eller gjort något som går emot skolan riktlinjer, värdegrund eller uppdrag så säger hon bland annat att jag arbetat exemplariskt.
Följande kommer några utdrag från en 17 minuter lång inspelad video där rektorn blir ifrågasatt för beslutet som togs:
Rektorn talar om sig själv i tredje person och säger följande:
”Att rektorn är orolig att det skulle kunna finnas nån närhet till människor eller personer som har med religiös extremism och göra. Och det räcker det för mig!”
I ett senare skede frågar jag henne “du påstår att vi är religiöst extrema ellerhur?”
Varpå hon säger “Jag har inte påstått att ni är det”.
Jag frågar henne då “Ok, att du har misstanke, vad bygger misstanken på? Är det vår hudfärg? Varför påstår du inte att alla andra är det? För vi har ju varit professionella i vårt arbete! Precis som alla andra har varit.
Hon bekräftar det faktum med att säga
“Det har jag alltid sagt, jag har inte sagt att ni inte varit professionella”.
Varpå jag ännu en gång frågar “Så vad bygger det på? Vad bygger din misstanke på? Vad har vi gjort som inte de andra har gjort, som gör att du har misstankar om det? Vad har jag gjort?
Hon besvarar frågorna med att säga “Barnsliga ni är!”
Ännu en gång poängterar rektorn med att säga
“Jag har valt att upphöra era anställningar på grund av att det skulle kunna finnas närhet till religiös extremism”
En ytterligare personal ur skolan kliver in i samtalet och säger:
“Det är nyckelordet grabbar, “närhet”. Han fortsätter och säger “Alternativ, det kan vara grannar, grymmet, vad som helst. Närhet, närhet!”
Vem det skulle vara vill rektorn inte berätta och vad misstankarna bygger på framgår inte heller.
Ännu en gång blir jag som person drabbad, jag har inte gjort något ändå måste jag ta konsekvenserna. Rektorn väljer efter händelsen att publicera följande uttalande:
“Hon avslutade även samarbetet med en annan timvikarie på skolan. Orsaken till detta, är att hon misstänkte att vikarierna kunde ha kopplingar till våldsbejakande extremism. Detta är dock inte bekräftat”.
Journalisterna är snabba med att använda sig av händelsen för att späda på narrativet de har om mig och publicerar artiklar med rubriceringar som “Rektor sparkar lärare – misstänker extremism” och “Lärare anmäler rektor som anade islamism” och skriver i ingressen “eftersom rektorn misstänkte dem för att sympatisera med våldsbejakande extremism”.
Så det gick från rektorns magkänsla om att man påstås ha “närhet till religiös extremism” till journalisternas “sympatisera med våldsbejakande extremism”.
Självfallet kontaktades facket, i mitt fall, både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund som jag är medlem i. Båda valde att lägga ner ärendet och ansåg det inte som diskriminerande. DO anmälan gjordes och likt facket får jag ingen upprättelse och ärendet läggs ned.
Här kommer ett utdrag ur Lärarförbundets beslut:
Detta beslutet togs trots att rektorn uttryckligen använde sig av orden “religiös extremism” och inte som de påstod “antidemokratiskt rörelse”.
Under 2019 sker det igen, efter två intervjuer varav den andra bestod av att jag med ett handslag muntligt fått jobbet och skulle skriva under anställningsavtalet som administratören skulle fixa så fort hon kom tillbaka, så får jag följande mejl av rektorn
“Hej Omar!
Jag har tagit del av en del uttalanden, skriftliga kommentarer och annat med anknytning till Din personliga tolkning av olika kulturella och ekumeniska tankar.
Jag finner att dessa uttalanden och ageranden INTE överensstämmer med den bild Du speglade inför mig,
och ej heller verkar de i den riktning om likabehandling och demokratiska grundvärden jag eftersträvar skall råda vid *****skolan.
Tyvärr finner jag inte plats för Dig här på skolan- och vill därmed inte engagera Dig för olika uppdrag.
Jag kommer sända tillbaka Ditt utdrag ur belastningsregister per idag.
Mvh ******
Jag besvarar hans mejl med följande:
Hej ****!
Nu vet jag inte vilka uttalanden, skriftliga kommentarer och anknytning till min påstådda tolkning av olika kulturella ekumeniska tankar du fått. Men jag har varken ekumeniska eller kulturella tankar så som du uppfattat av det info du fått ta del av.
Du får mer än gärna träffa mig och fråga mig om dessa uttalanden istället för att dra en slutsats byggda på den informationen du fått ta del av. För vad gäller demokratiska grundvärden så är det något jag inte bara står för utan eftersträvar för och detsamma gäller ****skolans likabehandlingsplan. Jag är fullt medveten om att jag som tonåring vid 19 års åldern skrev ogenomtänkta inlägg och som kan missuppfattas om man medvetet vill vantolka saker däremot står jag som sagt för demokratiska grundvärderingar, strävar efter det och allt annat skulle vara absurt.
Under en längre tid har människor försökt svartmålat mitt namn på olika sätt och försökt få mig att framstå som något jag inte är. Jag är väldigt professionell i mitt arbete, följer skolverkets riktlinjer och den uppfattningen du fick av mig under de första mötena stämmer in, detsamma gäller det jag speglade för dig. Det är oerhört synd att jag, vid snart 27 års åldern ska behöva ta konsekvenserna av människors lögner om mig.
Du får mer än gärna träffa mig och låta mig besvara all information du fått om mig. Det är som sagt oerhört synd att både jag och skolan ska gå miste om uppdragen som var tilltänkta. Jag är fortfarande väldigt intresserad av att börja arbeta på *****skolan och hoppas att du inte tar den lätta vägen genom att bara neka mig uppdrag och istället ger mig chansen att förklara det påstådda om mig.
Med vänliga hälsningar
Omar
Det skickas två gånger men förblir dessvärre obesvarad och ännu en gång ges inte chansen för upprättelse och ännu en gång till konsekvensen densamma.
Omar
Dagens Insikt