Sedan Fagersta-Posten 2013 vägrade lägga upp mitt dementerande svar på deras anklagelser där de påstår att jag “pekats ut till IS-sympatisör” har journalisters narrativ och anklagelser alltmer blivit grövre. Journalister verkar göra allt för publicitetens skull, journalistisk etik och principer töjs i hopp om större publicitet och journalisters val av klickbeten har inga gränser. Successivt har skribenterna refererat till samma sak i deras anklagelser mot mig, men anklagelserna har blivit grövre. De gick från “påstådd IS-sympatisör” till “pekats ut till IS-sympatisör”, vem som pekat ut mig och på vilka grunder framgår inte. Samma typer av journalister har använt negativt värdeladdade benämningar som ”extremist”, ”islamist” och ”salafist”, vissa bloggare och till och med forskare har skrivit att jag varit öppen is-sympatisör, andra påstår att jag är det. Vissa har gått så långt i deras anklagelser mot mig och påstått att jag radikaliserar folk, rekryterar dem till det ena och det andra.
Hur de definierar alla dessa benämningar framgår inte och varför jag blir kallad för det framgår inte heller. Journalisternas frihet att kunna definiera för sina läsare vad andra är för något, vad de står för, har för värderingar och vill, är absurt. I ett rent av skrämselpropaganda och i ett desperat försök att få mig att framstå som något främmande och något jag inte är, genom att avhumanisera mig så används dessa konspiratoriska benämningar av olika typer av skribenter. Deras falska föreställning om en är långt ifrån sanningen och dessvärre godtar läsarna skribenters slutsatser utan att ifrågasätta innehållet.
Jag som är född och uppvuxen här, i ett demokratiskt samhälle, som säger sig värna om människors lika värde, har fått lära mig att om någon gör dig orätt så kan du anmäla det till korrekt myndighet eller organisation vare sig det är polismyndigheten, fack, justitiekanslern eller press- och ombudsmannen för att få upprättelse. Likt vad jag fått lära mig så har anmälningar gjorts, inte bara en eller två utan tiotals anmälningar har gjorts. Allt från förtal och psykiskt ofredande till hatbrott och förolämpning. Samtliga tiotals anmälningar som gjorts har lagts ned. Ingen intresse har funnits att ge mig upprättelse trots att bevis på förtal varit uppenbar. Detta har givit andrum för skribenternas fortsatta förtal, lögner och det falska narrativ om mig har bara blivit grövre. Men jag har inte tappat hoppet, anmälningar kommer fortsätta ske så länge förtal sker.
Det sorgliga i allt detta är att händelserna som jag beskriver är ett käftsmäll mot de laglydiga medborgarna som inte tappat hoppet på det svenska rättssystemet.
Omar
Dagens Insikt
