Publicerad av Under hösten 2017 ansöker jag om att arbeta som väktare hos Nokas, allt ser bra ut och jag går den två veckors långa väktarutbildning. Jag får godkänt, med marginal. Jag aldrig begått ett brott, min brottsregister är med andra ord ren. Trots detta bedömer Länsstyrelsen att jag inte är lämplig för att vara väktare. En f.d. brandman (rökdykarledare) och lärarstudent. Vid överklagande till förvaltningsrätten får jag svaret att uppgifterna de har om mig är sekretessbelagda. Likt i totalitära länder, där man dömer människor utan att de får en chans att yttra sig och försvara sig så väljer förvaltningsrätten att neka mig lämplighet på uppgifter de vägrar delge.
Detta, om nått, misstänkliggör mig ännu mer för att vara något jag inte är, när självaste Länsstyrelsen nekar en lämplighet. Varför inte jag var lämplig som väktare framgår inte. Istället ska jag återigen få ta konsekvenserna av myndigheternas beslut och journalisternas ivriga vilja att späda på deras narrativ om mig och benämner mig som en “islamistisk extremist” för att göda på den föreställningen om mig de vill ge läsarna.
En tidsperiod efter denna händelse kontaktar jag självmant Säkerhetspolisen för att reda ut vad det egentligen är som försiggår och hur det kommer sig att att länsstyrelsen på uppgifter av dem avslog mig lämplighet som väktare. Under mötet får jag veta att jag som person är lämplig, istället motiverar de beslutet med att det beror på människor i min närhet.
Det handlar om personer i din närhet, men vi kan inte gå in på vem som gör att du inte bedöms vara lämplig, säger en av de 6 Säkerhetspoliser jag fick träffa. De fortsätter och säger att “Vi vet att det kan ses som “guilty by assosciation”, och du är egentligen lämplig, men på grund av att du har någon i din närhet så har länsstyrelsen bedömt på det viset”. En annan av Säkerhetspolisens personal fortsätter och säger att det är inte en rättighet i Sverige att få bli väktare. Vems rättighet det är framgår inte.
Än en gång får jag inte några namn på vem eller vilka dessa personer är eller vilken relation jag har till dessa personer i min närhet. Istället sitter jag där, ännu en gång chockad. Jag, som individ, är lämplig, men jag kanske råkar ha en relation till någon (om det ens är sant) och det gör att jag personligen inte anses vara lämplig. Jag ska få ta ansvar för andras misstag och andras lämplighet. Säkerhetspolisen får frågan om de resonerar så vad gäller alla medborgare i Sverige, om till exempel någon råkar ha ett syskon som är kriminell eller begått brott, anses då ansökaren om lämplighet olämplig? Varpå jag får ett skakande på huvudet. Men varför de gör ett undantag med mig framgår inte.
Totalt tre gånger träffar jag Säkerhetspolisen i Göteborg efter att ha försökt nå dem via telefon 3 gånger, skickat mejl och varit nere vid Stampgatan 28 i flera timmar i väntan på att de ska ta emot mig för att sedan bli hemskickad efter att ha fått träffa en “vanlig” polis för att berätta vad jag ville.
Under mötet påpekar jag att jag inte är en farlig extrem islamist som medier försökt porträttera mig som. Det faktum att jag alltid varit mån om Sverige, samhället och alltid haft sunda värderingar. Jag påpekar också att jag är medveten om att jag för cirka 8 år sedan uttalade mig ogenomtänkt och klumpigt i affekt och på ett sätt som har kunnat uppfattas som problematiskt. Jag förklarar också min delaktighet i Läs-Projektet varpå de avbryter och säger att de endast “håller koll” på de som utgör ett hot mot demokratin och Sverige som nation och att jag inte var bland dem personerna, tvärtom så säger de att om jag vill så kan jag ansöka om på nytt för väktarlämplighet och att beslutet kommer förmodligen visa positivt.
En av Säkerhetspolisens personal påpekar att han tycker att “det är för jävligt” att journalister och bloggare förtalar mig på det viset de gör men att de inte kan uttala sig i enskilda ärenden och dementera påstående de lägger fram om mig. Trots att journalister än idag påstår att jag skulle vara under Säkerhetspolisen radar. Hans kvinnliga kollega håller med men jag nöjer mig inte. Deras misstag att skicka inkorrekta uppgifter om mig till länsstyrelsen som ledde till att jag blev nekad lämplighet, utan att ens ha tagit sig mödan att kontakta mig och fråga vart jag står under alla dessa år är helt absurt. Det är en sak om klickbete kåta bloggare förtalar en, journalister karaktärsmörda en, forskare anklagar en för saker men att Säkerhetspolisen i Sverige ska göra något sånt för att sedan kommentera det med att “vi gjorde ett misstag” och “vi gjorde en missbedömning” duger inte.
Under mötet får jag endast höra att de beklagar att de blivit som de blivit, att jag kan ansöka om på nytt för lämplighet men att de inte kan uttala sig på nått sätt om att de uppgifter journalister sprider om mig skulle vara lögn då de handlar om enskilda ärenden. Istället kommer förslaget om att de är villiga att påpeka för min f.d. arbetsgivare att jag är en lämplig person att anställa, som avslutade uppdraget efter att ha fått ta del av länsstyrelsens beslut och att journalister förtalat mig. Något de sedan drog tillbaka när det väl var aktuellt.
Trots att de aktivt bidragit till att mitt rykte förstörts.
Omar
Dagens Insikt