Publicerad av Tingsrätten har frikänt Ann-Sofie Hermansson och bedömt att det fanns ”befogade skäl” för Hermanssons förtal av Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som ”extremister”. Hermansson hade som sina vittnen en bunt ”terroristexperter” som mobiliserats för att rädda henne från anklagelserna. Man kan säga mycket om en sådan politisk rättegång där politiska nämndemän från riksdagspartier sitter och bedömer sin S-kollegas skuld. Och att höra ”terroristexperter” som har haft personliga vendettas mot dessa två kvionnor som vittne. Jag kan inte låta bli att dra likheter mellan den amerikanska senatens frikännandet av Trump och Hermansson frikännande. I båda fallen är det politiker som bestämmer skuldfrågan. En av Hermanssons vapendragande ”experter” var en man som tydligen har skrivit en bok om ”muslimer” och hävdade i rätten att det är bara 7 procent av muslimer som är medlemmar i muslimska organisationer och därför kan dessa organisationer inte representera alla muslimer, utan bör betraktas som sekter. Domstolen har alltså accepterat ett sådant korkat resonemang och andra liknande antimuslimska påståenden från ”terroristexperter”.
Låt oss utgå ifrån att denna man har rätt och att det bara är 7 procent av muslimer som är medlemmar i muslimska organisationer och jämför detta med svenska politiska partiers medlemsantal. Enligt offentlig statistisk över samtliga riksdagspartier är det bara omkring 255800 som var registrerade medlemmar under 2018, dvs. om vi antar att vi är 10 miljoner som bor i Sverige så blir det 2,5 procent av folket som är medlemmar i politiska partier. Gör detta dessa partier till sekter och deras medlemmar till extremister? Naturligtvis inte, men detta verkar domstolen haft svårt att förstå. Vad domstolen säger här är att människors bakgrund, religion och tro bestämmer om man är extremist eller demokrat. Blotta 2,5 procent av svenska folkets medlemskap i politiska partier skänker dem demokratisk legitimitet men det gör inte 7 procent för andra grupper.
Jag undrar också varför dessa ”terroristexperter” endast verkar ha ”expertis” på ”muslimsk terrorism” och ”expertisen” på den högerextrema terrorismen som enligt Säpo, den tyska och den franska säkerhetstjänsten utgör ett stort hot mot demokratin idag, lyser med sin frånvaro hos dem.
Ann-Sofie Hermansson säger idag i media att domen är ”en seger för demokratin” och tänk att hon har faktiskt rätt utifrån sin förståelse av demokrati. Hon menar naturligtvis inte en demokrati som ska bygga på principer om mänskliga rättigheter, allas lika värde och försvaret av minoriteters rättigheter, utan en demokrati som förverkligar majoritetssamhällets styre och förtryck. En demokrati som gör SD till landets största parti och antimuslimer till dess försvarare har faktiskt vunnit.
Masoud Kamali – Professorer i sociologi och socialt arbete
Dagens Insikt