Vi har ett nätverk av bloggare som i många år agerat frontfigurer i spridningen av moderna antimuslimska konspirationsteorier i Sverige. Bl.a. Magnus Ranstorp, Magnus Norell, Sameh Egyptsson, Carina Hägg, Johan Westerholm, Johan Lundberg, Rebecca Weidmo Uvell och några till. Jag skulle behöver skriva minst en bok för att presentera var och en av dessa bloggares bidrag till den starkare antimuslimska diskurs vi har fått på sistone (ingen annan vågar riktigt göra det heller, inte ens de s.k. antirasistiska journalisterna kartlägger dessa bloggare och deras nätverk trots deras stora inflytande).
Det gemesamma för denna skara är att de torgför ideer om att ondsinta muslimska grupper med globala relationer, opererar i hemlighet för att infiltrera våra offentliga institutioner med sina dolda agendor. De här ideerna har sin grund i den rasistiska Eurabienteorin och är skrämmande lik idéerna som brukade spridas om ”världsjudendomens” hemliga aktörer i Europa. Även om de själva, sina maktställningar till trots, är otroligt lättkränkta när deras bidrag till rasism och islamofobi avslöjas, så är de flitiga stämpelutgivare av andra oliktänkande. Det är de som ser till att folk stämplas som islamister, MBare, jihadister, extremister, Erdoganstödjare, Iran-kramare, IS-kramare osv (de är otroligt kreativa på den arenan) även när de saknar grund för sina anklagelser. Och deras stämplingar får ofta förödande konsekvenser för personerna i fråga.
Många av oss som kommer från den muslimska communityn vet att de väldigt sällan lyckas kartlägga de riktiga terroristerna eller antidemokraterna, utan de stämplar den muslimen som syns och hörs mest och kopplar ihop hen med problematiska personer genom guilty by association eller genom att övertolka något hen har sagt. Sen är det inte mycket mer som krävs för att få muslimen att löpa gatlopp i media eller bli helt omöjlig att ens bjuda på ett samtal. Väldigt sällan kan de faktiskt ha en saklig kritik mitt bland alla vilda antaganden och rena lögner. Det är ganska vanligt när folk i maktposition nagelfar en ung och hårt pressad minoritet. Men den samlade bilden av just dessa bloggares operation ger oss inte riktigt en bild av personer som vill muslimerna väl direkt.
På grund av deras starka övertygelser om det muslimska hotet så tenderar dem att få allergireaktioner varje gång organiserade eller aktiva muslimer (som de inte gillar) i demokratisk anda tar plats i det offentliga rummet eller om muslimska folkrörelseorganisationer tar del av statliga anslag som erbjuds det civila samhället (muslimerna har uppenbarligen inte rätt till ”deras” skattepengar). Dessa bloggare är otroligt duktiga på att mobilisera arga troll på twitter för att sätta press på myndigheter, redaktioner eller beslutsfattare som uppfattas ge plats åt de ondsinta muslimerna. Det spelar för dem ingen roll hur våra lagar är uppbyggda för att skydda religionsfriheten, civilsamhällets rättigheter eller hur förvaltningslagarna ser ut. Det spelar heller ingen som helst roll vad dessa anklagade muslimer faktiskt tycker och faktiskt gör för verksamhet. Om de uppfattas som alltför annorlunda eller om de överhuvudtaget pratar om politiska frågor utifrån en muslimsk värdegrund så ska dem stoppas till varje pris, även om rättsäkerheten, grundlagen eller diskrimineringslagen körs över.
De politiker som anammar deras auktoritära linje hyllas som hjältar. De som vågar låta den demokratiska ordningen råda hängs istället ut som medlöpare, terrorapologeter och islamistkramare. Den hetsen de kämpat för bär frukt för varje dag nu och de har dessvärre lyckats infiltrera flera viktiga samhällsinstitutioner och politiska församlingar med sina idéer som i längden utgör ett allvarligt hot mot vår demokrati. Idag anlitas t.ex. dessa bloggare som neutrala experter eller sanningssägare som ska tala om för majoritetssamhället vad islam är något och hurdana muslimerna är, samtidigt som företrädare för muslimska organisationer från alla inriktningar hålls på tryggt avstånd (man kan ju aldrig vara säker på vilka typer de är).
Mitt budskap till dessa bloggare och deras vänner är att det finns bara två sätt att bli av med de allergireaktioner ni får av att se aktiva och politiskt sinnade muslimer ta plats;
1. Vi lägger vi ner vår demokrati i praktiken och inför t.ex. ett appartheidsystem som ger vissa medborgare skillda rättigheter och skyldigheter från andra andra så att muslimerna inte kan kräva rätt till offentliga platser, statliga bidrag eller yttranden i medierna. Finns många andra alternativ på den antidemokratiska vägen, t.ex deportering av de oönskade, interneringsläger, muslimfria zoner osv. Bara fantasin är taket här och inspiration går numera att hämta från nästan alla världens hörn. Det kommer iofs inte lösa ert problem helt, för att vi kommer aldrig sluta kämpa för våra rättigheter och vår existens.
2. Gå på studiecirklar hos närmsta studieförbund och ge er själva lite demokratisk bildning tills ni accepterar att vi har en demokrati som syftar till göra det möjligt för en ökad mångfald människor att, enskilt och i grupp, påverka sin egen livssituation och delta i samhällsutvecklingen på lika villkor.
Omar Mustafa
Dagens Insikt
