Publicerad av Samtidens behov av källkritisk tänkande – oavsett källa!
I skuggan av Säkerhetspolisens beslut att frihetsberöva 5 individer utan att ha delgivit dem eller deras juridiska ombud vad besluten grundar sig på har medierapporteringen av detta minst sagt varit oroväckande. Den tredje statsmakten, media, som i sin granskande arbetsroll först och främst ska granska myndigheterna och värna om att de demokratiska grundlagarna inte bryts, har nästintill förblivit helt förstumma över den aktuella formen av åsiktsregistrering och godtycke som Säkerhetspolisen valt att utgå ifrån i sin frihetsberövande. Majoriteten av media har istället i vanlig ordning valt att benämna individerna med negativa värdeladdade ord, avsaknaden av objektiviteten i artiklarna är minst sagt journalistiskt oprofessionellt. De har i sin rapportering av händelserna skrivit flera faktafel och i vissa fall till och med skrivit lögner som dessvärre många läser utan att ifrågasätta validiteten i dem.
Vi har individerna som inte begått ett brott då åtal ej väckts. Samtidigt har de frihetsberövade bett om Säkerhetspolisens underlag för de beslut de tagit som lett till omhändertagandet av dem. Dessvärre får varken de frihetsberövade eller deras juridiska ombud ta del av underlagen som Säkerhetspolisen påstår sig ha och som då ska ha varit orsaken till deras beslut för förvar.
Det finns flera saker som är ytterst problematisk med detta. Det är för det första problematiskt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv då Säkerhetspolisen i princip kan på måfå gripa vilka individer som helst, skuldbelägga dem för diverse saker, utan att de skuldbelagda vet vad de blivit skuldbelagda för och sedan hänvisa till sekretesslagen. Den juridiska otryggheten för dessa människor är påtaglig, likaså risken för en rättsosäker rättsprocess där oskyldiga individer kan komma att straffas med utvisning för något de inte är skyldiga till.
Kan ni föreställa er att det påstås att du gjort eller sagt något som skulle vara så sekretessbelagt att inte ens du som ärendet handlar om får ta del av informationen? Information som inte ens är brottsligt, då åtal inte väckts. Detta omintetgör möjligheten för de drabbade att försvara sig själva, förklara sig, ge sin syn på det hela, dementera eller erkänna de uppgifter som Säkerhetspolisen lagt till godo för sin ansökan. Det kan likna vid andra odemokratiska stater som tar fast politiker eller journalister och fängslar dem med motiveringen att de ”utgör ett hot mot riket” utan att de får en fallande dom i en rättegångsprocess och chansen att försvara sig för påståendena.
De missvisande påstående om individerna i fråga förstärks alltså inte bara av det faktum av att Säpo vägrar uttala sig om fallet, med ständiga hänvisningarna till sekretess-, säkerhet- och integritetsskäl utan också av det faktum att journalister späder på de falska ryktena om dem utan att de drabbade har en möjlighet att försvara sig. Genom att journalister i sin tur stigmatiserar individerna och använder sig av negativt värdeladdade ord så uppstår en svartmålad, misskrediterad och stigmatiserad föreställning om dessa individer som inte överensstämmer med verkligheten.
Det sorgliga i allt detta är att individen själv, familjemedlemmar, kollegor, vänner, församlingsmedlemmar och andra bekanta dementerar tydligt uppgifterna som spridits om dem. Trots detta så fortsätter ryktena spridas om dem som om de vore sanna och dem drabbade behandlas i sin tur av rättsmyndigheten med dessa grunder. Det är minst sagt orättvist att de inte får en ärlig och genuin rättsprocess, det är minst sagt orättvist att man väljer att mörklägga sanningen bakom vad som sker genom att hänvisa allt till sekretessen och på så sätt misstänkliggöra personerna ännu mer.
En annan sak som är oroväckande och bekymrande med det hela är det faktum att Säkerhetspolisen som ska vara den professionellaste och kompetentaste rättsmyndigheten i Sverige, beslutar om förvaring för eventuell utvisning trots det faktum att UD senast som den 11 april 2019 avrådde från att resa till bland annat Irak av säkerhetsskäl och menade att säkerhetsläget inte alls var stabil nog. Så medan den ena myndigheten (UD) i Sverige avråder en för att åka till Irak, överväger alltså en annan myndighet i detta fall, Säkerhetspolisen, att utvisa flera individer dit ifall migrationsverket beslutar det.
Jag talar nog inte för mig själv när jag säger att jag är bland de första som skulle vilja att personer som genuint utgör ett hot mot Sverige ska stå till svars. Likt alla andra svenska medborgare, och de som bor i detta land, bor vi och värnar om landets trygghet och säkerhet för samtliga medborgare.
Men ska någon utvisas eller bli uthängd i media för något så allvarligt och oroande så ska det ske utifrån en rättvis, jämlik och rättssäker rättsprocess, för just nu är avsaknaden av evidens för påtaglig, likaså rättsosäkerheten.
Omar
Dagens Insikt