Publicerad av Under en längre tid har självutnämnda tolkningsföreträdare i form av journalister, forskare och bloggare smutskastat mig och förtalat mig.
De har alla något gemensamt, alla har tagit tiden att skriva om mig men ingen har tagit mödan att kontakta mig eller prata med mig. Istället har de varit flitiga med att skriva om mig, dragit egna slutsatser och den ena konspirationsteorin är värre än den andra.
De vill berätta för läsarna vad jag står för, vilka värderingar jag har och vem jag är. Förtalet och lögnerna som spreds om mig började med flashbacktrollen för att sedan successivt ha tagits över av journalister och till slut forskare vid Försvarshögskolan.
I början av april 2015 kontaktade jag Fagerstas lokaltidning ”Fagersta-Posten” och berättade att jag och andra lokalbor skulle dela ut broschyrer om Islam för att motarbeta islamofobi och öka kunskapen kring Islams grunder. Dåvarande Fagersta-Postens journalist Robin Höglund kontaktar mig och vi möts upp i moskén, där andra lokalbor befinner sig för att bli intervjuade av honom. Vi berättar för honom att med tanke på den syriska konflikten och ”stora” flyktingvågen till Sverige så har det uppstått många frågetecken bland Fagerstaborna kring vad Islam står för och i synnerhet då extremistiska och terroristiska grupper som IS börjar etablera sig.
Vi nämner också att vi vill uppmärksamma Islam i dess essens och inte vad IS försöker framstå det som, speciellt då de fått medial uppmärksamhet. Vi diskuterar det ganska länge med journalisten, hur media konstant använder sig av grupper som IS för att förvränga bilden av Islam. Hur muslimer här i Sverige, helt oskyldiga, blivit falskt anklagade för att vara IS-sympatisörer för att de endast är öppna med sin praktisering av islam. Hur Islam blivit projicerat som en våldsam religion och där dess anhängare som hänsynslösa utifrån fördomar byggd på okunskap och föreställningar om islam och muslimer.
Broschyrerna som skulle delas ut visades för journalisten, en av dem hade rubriken ”Islam är inte en religion av extremism” och där innehållet bland annat ifrågasätter terrorhandlingar, extremism och våldsbejakande av olika slag. Journalisten bekräftar den ensidiga rapporteringen om islam och bekräftar vikten av att upplysa den svenska befolkningen om islam på ett nyanserat sätt på grund av den ökande islamofobin.
Den 10 april 2015 publicerar ”Fagersta-Posten” en artikel om utdelningen av broschyrerna. En vecka senare, den 16 april blir jag under mitt arbete vid 11 tiden uppringd av samma journalist, Robin Höglund, som ställer islamofobiska och fördomsfulla frågor till mig som till exempel ”vad tycker du om våld?” och ”sympatiserar du med IS?”. Trots att han en vecka tidigare indirekt fått dessa frågor besvarade. Jag påpekar då för honom att jag arbetar och på grund av det inte kan besvara frågorna och att jag hade kunder framför mig så att han får återkomma till mig. Trots detta så hotar han mig muntligt med att han måste ha svar på frågorna i talande stund annars kommer han publicera artikeln utan att jag får kommentera innehållet. Jag påpekar att jag inte förstår vad som ger honom rätten att ens ställa såna islamofobisk formulerade frågor och hur han ens kan påstå att jag måste ge kommentar på hans ställda frågor, ber om att få återkomma under lunch mellan 12-13:00 och lägger på då jag arbetade.
Trots detta så fortsätter han att kontakta mig, denna gång via sms och jag får då 11:24 sms av honom där han ännu en gång skriver att jag ska besvara hans frågor.
Jag ringer honom ännu en gång och förtydligar att jag är på mitt arbete och inte har tid eller möjlighet att varken prata eller sitta och sms:a samt att han ska respektera det, han fortsätter att hota med att skriva att jag inte har några kommenterar till de påståenden han framför.
Jag skriver sedan till honom 11:53 att han ska ställa sina frågor på sms och att jag ska försöka hinna besvara honom. Trots detta envisas han med att vi ska ta det via telefon och vill att jag ska hitta tid för det. Tid som inte finns och det påpekar jag. Han skriver då kl. 12:33
Skulle du smsa svar kan du inte vänta så länge med svaren, det måste skrivas ihop inför imorgon och då är det bra om du svarar rätt direkt, så fort du kan.
Som om jag har all tid i världen och kan ignorera mina ärenden (i detta fall jobb) för att besvara hans ”viktiga frågor”. Jag skriver då samma minut, 12:33 att han ska skriva ner frågorna på en gång. Under tidigare samtal påpekade jag att jag bara hade till 13:00 på mig, då jag börjar arbeta igen.
Trots detta skriver han 12:36 ”Jag gör det om en liten stund, det är 6-7? Frågor som behöver svar rätt fort om det går”. Utan att respektera det faktum att jag endast har en timmes lunchtid och det var endast en halvtimme kvar. Jag skriver till honom 12:37 att han får skynda sig om han vill ha frågorna besvarade.
Frågorna får jag kl 13:11, trots att han varit fullt medveten om att jag inte kan besvara hans frågor under arbetstid.
Svaren fick de istället samma kväll efter avslutad arbetstid. Då säger dåvarande redaktionschef att det är försent, svaren skulle enligt dem in senast klockan 15:00. Det var enligt redaktionen mitt fel att jag inte fann tid att besvara frågorna. Jag skickar då in mitt svar i form av en debattartikel, den vägrar de också publicera. PO anmälan gjordes och polisanmälan om förtal likaså, båda lades ner.
Sedan dess har flera journalister och medier skrivit om mig. Där refererar dem inte till mig som ”påstådd is-sympatisör”, som Fagersta-Posten gjorde. Istället har det successivt blivit värre, nu använder journalister benämningar som ”extremist”, ”islamist” och ”salafist”, vissa bloggare har gått så långt och skrivit att jag är is-sympatisör. De använder sig av cirkulationsargumentet där de refererar till varandra men ingen tar sig mödan att kontakta mig och de som har kontaktat mig har förvrängt mina svar och påstått att jag inte haft något att kommentera.
Eftersom att jag alltid vetat vart jag stått, vilka värderingar jag har och efter de dåliga erfarenheterna jag haft med journalister som vägrat ta med mina svar har jag aldrig uttalat mig i medier. Medier som vantolkat det material de har om mig, misstänkliggjort mig och aldrig ämnat att få fram sanningen utan bara smutskastat, karaktärsmörda, svartmåla och dehumanisera mig.
Men med tiden har journalisters, bloggare och på senare tid forskares förtal gått över alla gränser. Hur kan Polisen, PO, JK och DO lägga ned anmälningar om förtal, diskriminering och förolämpning trots dem tydliga bevisen. Hur kan man ges utrymme att kalla en individ för diverse benämningar som extremist, islamist och i värsta fall is-sympatisör utan att bli ifrågasätt eller bli dömd för det.
Detta har lett till att arbetsgivare misstänkliggjort mig baserat på det som skrivits om mig och istället för att sätta sig ned och prata med mig om anklagelserna som varit riktade emot mig har man valt att avsluta anställningen. Andra arbetsgivare har valt att inte anställa mig med motivering att det kan vara problematiskt för dem om de anställer mig.
En f.d. brandman och lärarstudent med två barn att försörja med en gedigen erfarenhet att arbeta med människor och för människor. Att detta kan få fortgå är oerhört problematiskt och att myndigheter ägnar sig åt att öppet förtala mig, referera till bloggare och inte tar mödan att kontakta mig säger mycket om pålitligheten och validiteten i deras arbeten.
Vad hände med oskyldig tills motsatsen bevisats?
Omar
Dagens Insikt