Publicerad av Blåbruna partier, M, SD, Kd och L har i ett gemensamt pressmeddelande meddelat att de går samman i migrationspolitiken och vill skärpa språkkraven, begränsa anhöriginvandringen och försvåra möjligheterna att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Ett sådant utspel var väntat och jag har i min tidigare forskning bl.a. i böckerna ”Racial Discrimination: Institutional patterns and politics (Routledge 2008) och ”War, Violence and Social Justice (2015) om rasismens politiska sammanhang, visat att de öppet rasistiska partierna, som SD, inte utgör den direkta faran för rasismens förstärkning och maktövertagande utan deras indirekta påverkan i politiken är den riktiga faran, både för demokratin, alla människors lika värde, jämlikhet och för social sammanhållning. Forskningen visar att valframgångar för dessa rasistiska partier gör att etablerade partier, vars politik ligger till grund för rasistiska partiers framgångar, börjar anpassa sina partiprogram och sin politik till dessa öppet rasistiska partier. Det primära syftet i det demokratiska spelet är att dels hindra sina rasistiska väljare att gå över till SD-typ partier och dels för att locka tillbaka de som redan har gått över till dessa rasistiska partier. Detta är genomgående i alla västliga länder där rasismen och rasistiska partier är på frammarsch. Vi har sett detta i Frankrike, England, Tyskland, Italien, Norge, Danmark, Sverige och många andra länder. Därmed kommer inte etablerade högerpartiers utspel idag som någon överraskning.
Jag måste dock säga att den blåbruna alliansen inte kunde bildas och vara så öppet rasistiskt om de partier som hävdar det motsatta i politiken, som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern, inte blivit rädda av SD:s framgångar och anammat deras ”framgångsrecept” dvs. kravpolitiken och batongliberalismen. Det är lätt att kalla SD för ett rasistiskt parti, såsom S och Mp gör, och själv genomföra en nyliberal politik som är grogrunden till ökad ojämlikhet och rasism. Regeringspartier som förverkligar högerns nyliberala politik för att klamra sig fast vid makten är inte trovärdiga och utgör inte någon motvikt mot ökad rasism och diskriminering. Ett exempel är Frankrike där alla så kallad icke-rasistiska partier gick ihop och röstade på Emmanuel Macron för att hindra rasisten Marie Lupin från att vinna presidentvalet. Den politik som Macron sedan bedrev visade sig inte skilja sig från vad Marine Le Pen ville genomföra.
Ett känt och avslöjat knep som dessa rasistiska partier använder sig av är att utse en person med invandrarbakgrund att bli fanbärare i genomförandet av rasistisk politik och rasistiska reformer. Till exempel har det funnits ministrar med invandrar/minoritets bakgrund i högerrasistiska regeringar som i George W. Bush regering (Powell och Rice) och i Nicolas Sarkozys regering (Rashida Dati). Om sådan alibin dessutom är kvinnor är det ännu bättre eftersom det är beviset på att dessa kvinnor går mot ”de svarta och bruna” männens patriarkala kultur och bekräftar västländernas koloniala ”saving mission” (för mer diskussion se den egyptiska sociologens, Leila Abu-Lughods, fantastiska forskning och analys om detta). I den svenska blåbruna varianten spelar Nyamko Sabuni en sådan roll. För en del är det obegripligt hur en person som själv har gynnats av en mer human och generös flyktingpolitik och lever med hela sin släkt i detta land vill nu begränsa anhöriginvandring och försvåra möjligheterna för människor i nöd för att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Men om man läser forskningen i detta sammanhang förstår man att makten förblindar och eget intresse går ofta före humanism, människors lika värde, jämlikhet etc. Vi har läst om rika judiska kapitalister som samarbetade med nazister innan dessa tog makten i 1930-talets Tyskland i hopp om att nazisterna skulle förinta socialister och kommunister; och om de judar som samarbetade med nazister när dessa fått makten i hopp om att rädda sina liv. Resultatet är historia och hårda fakta.
Sabuni och alla andra som njuter av att åka privatflyg till nyliberala kapitalisters fester i Spanien, åka svindyra yachtbåtar i Stockholms skärgård, och leva gott på bekostnaden av hundramiljontals människor runt om i världen som lider av den destruktiva och krigiska nyliberala politiken måste inse att deras ”lycka” är villkorad av den vita nyliberala världsordningens intressen. Så länge deras tjänster behövs av den rasistiska och ytterst ojämlika världsordningen kommer de att få en plats under solen men den dagen som de inte längre behövs väntar elefantkyrkogården.
Masoud Kamali – Professorer i sociologi och socialt arbete
Dagens Insikt